Jag tänkte dela på den här frågan. Jag tänker dels berätta om min första oseriösa kärlek. En sån där småskolekärlek. Sen tänker jag berätta lite om min första seriösa kärlek.

Den där småskolekärleken var rätt enkel. Skulle nog mest kalla det beundran. Den var riktad till en kille i klassen över mig. Det var en kärlek på avstånd o aldrig avslöjad för honom. Trots detta kan min mor ännu i dag retas om att det var denna pojke jag alltid pratde om efter skolan när jag kom hem. Jag var väl ca 8-9 år då. 

Min första seriösa kärlek var i min första kille. Jag var rätt nyligen fyllda 17 o superkär i honom. Vi hade fått kontakt via en community o bestämde oss för o träffas. Det sa klick o vi blev ett par. Det höll i rätt så exakt 3 år innan hela tillvaron gick i kras nrä jag upptäckte att han gick bakom ryggen på mig o planerade att vara otrogen mot mig. Detta med en tjej som vi båda pratde med via nätet som spelade samma onlinespel som vi två. Som om inte det var nog avslöjade han i samma veva att han i princip enbart haft mig tills han hittade något bättre. Mitt hjärta gick i tusenbitar. Tre år där det mesta var byggt på lögner var hårt att smälta. Kan än idag säga att det förhållandet (även om jag idag ser mig som ung då) påverkat alla mina förhållanden efter det och att jag har svårt för tilliten i förhållandet sen dess.