Igår var det en sån hemsk dag på jobbet så jag var ilsken o sur på precis allt. Ingen verkade kunna bete sig vettigt o folk gick runt o små surade på varann. Sen är det nått chefsmöte som drar ut på tiden o allt är bara så hemligt så ingen får gå i närheten av personalrummet. Larvigt värre. alla får ju så småningom veta exakt va som beslutas ändå. Tror att det mesta som var hysch hysch var det faktum att en chef har blivit degraderad o ska ersättas o innan de beslutat hur de ska göra där så ska det hållas tyst.

Är iaf så trött på mitt jobb just nu att jag ska ägna en del av dagen åt o sätta mig o skriva ett CV som jag ska lämna in på olika ställen där jag kan tänka mig o jobba ist.

Detta är inget beslut som fattats pga gårdagen utan på  många händelser. Det började med en nyanstälning av två grabbar på jobbet. Båda är unga o oerfarna men butikschefen tycker den ena av dem gör ett fantastiskt jobb. (det gör han inte) Vilket gett honom (killen den nya) ett ego utan dess like o han tror att han är jämställd med mig som är nr 2 i rangordningen på arbetsplatsen. Detta gör att vi inte klarar av o sammarbeta alls eftersom han ifrågasätter alla beslut jag fattar. Han tror även att han har befogenheter han inte har o sätter både mig o sig själv i konstiga situationer som JAG får reda ut.
Sen har vi SJD hon har jobbat innom företaget länge. Hon kommer f´rån irak ursprungligen o har inte lärt sig svenska särskillt jätte bra. Efter det att en annan medarbetare slutat blev SJD befodrad upp till samma nivå som mig på rangskalan men skulle fortfarande befinna sig i position där hon lyssnar på mig. Hon har också fått storhetsvansinne. O när hon inte fattar vad man försöker förklara för henne blir hon sur o tror att man pikar henne. O om jag inte förklarar så utförligt som möjligt så klarar hon inte uppgiften o allt blir fel.

Båda dessa två som jag nämnt håller chefen om ryggen. Varför? Jo antagligen pga att det är han som anställde de två första o det var han som befodrade SJD. Han kan alltså inte erkänna att han valt fel personer utan höjer dem till skyarna. När jag då påpekar allt de gör fel så blir han sur o påpekar alla mina fel o att jag inte är ett dugg bättre. När jag då kan förklara mig o säga varför mina fel finns blir han alldeles ställd o brukar oftast byta ämne eller bara gå där ifrån med nån taskig ursäkt som inte håller.

Denna situation har jag alltså tröttnat på nu. För det är inget skoj o veta att man gör ett jobb som är tio gånger bättre än de där två andrass o ändå inte få något för det. Ist ska man bara stå ut med allt.

Därför tänker jag försöka lämna stället innan jag inte uthärdar mer o ställer mig o förklarar för alla vilka idioter jag tycker att de är.