Det positiva och det negativa med att ha en blogg tycker jag är dess läsare. Oftas vet man inte vilka det är som läser. Om det är folk man känner eller vilt främmande människor. I o med detta känenr jag att jag inte kan skriva vad som helst. Dels kanske jag inte vil berätta vad som helst och dels känenr jag att det jag skriver elelr visar upp måste ha någon form av värde så att de läsare jag har kan finna något intresse av att ha hamnat på just min blogg.

Som det är nu är jag rätt säker på att jag inte har någon som följer min blogg. Jag tror snarare att det är så att jag får hit mina läsare med "besökarlasson" så som mer-trafik och bloggtrafik. Det syns på min flaggcounter om inte annat.

Jag valde länge att vara anonym något jag nu valt bort. Just för att känna att jag kunde fly chansen att någon jag känner läser det jag skriver. Men sen kunde jag konstatera att det finns inget att dölja i det jag skriver. Det kanske blir mer svart på vitt ibland att det är si eller så jag tycker. Oftast gäller det jobbet. Och mina kollegor, om ni hittar hi, ni får ta mina ord för vad det är. De tär så jag tycker helt enkelt.

Rätt så tidigt så visade jag min blogg för Niklas. Han vill alltid veta om en är uppdaterad så han kan gå in och läsa. Han tycker att det är ett rba sätt o få se nya sidor av mig. Eller som när jag gör olika små test då kan han läsa va jag svarat på frågor som han kanske inte skulle ställa.


Jag har min hemliga del också. Den uppdateras men länkas inte längre. Länkarna är de samma som de som finns men det är mer som min egen dagbok. Något som jag inte vill någon får tillgång till. Det är alltså bara mitt.