Idag var jag med om en jobbig upplevelse på jobbet. Vår distriktschef hade tagit en snattare. Det var en gubbe på 60+. Han ahde snattat en snusdosa för 27.90. Jag förstår inte varför inte vår DC kunde vara shysst nog o ge honom chansen o betala eller lämna tillbaka dosan när det var frågan om en sån liten summa pengar. Nä ist skulel det dras på stort. Polisen tillkallades o det blev värsta grejen av allt. Stackars gubben satt o grät inne i personalrumemt så mycket ångrade han sig. Jag tyckte det var rent ut sagt hemskt o mådde rikigt dåligt av o behöva vara delaktig i det hela. Det är ju en sak om man snattar för hundratalskronor. Men att ta något som inte ens kostar en femtiolapp behöver man ju inte göra en sån jätte grej utav.

Man tänker ju sig att snattare är en viss typ av människor (fördommar så det skriker om det) så jag blev riktigt förvånad när det visar sig vem vi tagit den här gången. gubben är nämligen en stamkund, o dessutom så är han förlamad i halva kroppen efter en stroke (jag har frågat). Vart gång han är inne o handlar (flera gånger i veckan) så brukar jag hjälpa till o packa ner hans varor m.m för att det ska underlätta för honom som enbart kan bruka sin ena arm. känns så naivt o tro att en sån människa pga dett då inte kan snatta. Men i de lugnast vatten simmar de fulaste fiskarna som min mamma sa när jag ringde o berättade för henne efter jobbet.