Om jag ville skulle jag nog kunna skriva en hel bok om min skoltid, men det tänker jag inte göra.

Grundskolan:
Jag gick i en liten skola på landet. Som max var det runt 60 elever på skolan i de olika klasserna. Det var en skola med klass 0-6, (0 = förskolan). Klasserna var olika sammanfogade varje år. Minns att jag gick i 0 sen  1-2-3 an o sen i 3-4 o sen 4-5-6 för o sluta med 5-6. De blandade klasserna jätte mycket. första året var det året vi var som mest elever i min klass. då var vi 4 flickor o en pojke. En flicka bytte skola redan till klass 1. Sen i bytet 3-4 så bytte pojken skola. så från klass 4 har jag haft två klasskamrater. Då räknar jag alltså inte med dem som gick i några andra årskurser än min egna. I tex 5 så var vi allts 3 flickor i årskurs 5 medans de var 4 pojkar i årskurs 6.
Jag hade ingen bästa kompis utan lekte lite med alla. Brukade ha mina perioder då jag ofta följde med elelr tog hem kompisar o sen mina perioder då jag inte gjorde det över huvudtaget. Jag minns grundskolan som en bra tid även om jag var osäker en hel del.

Högstadiet:
Sommaren innan jag skulle börja 7 klass hände en familjetragedi som jag inte vidare tänker gå in på. Men det gjorde att hela min högstadie period blev påverkad. Från att ha gått i en klass med 3 elever hamnade jag nu i en klass med 31 elever. Alla eleverna kom från skolor som min tidigare. Så det var kanske 5 olika skolor som föstes ihop till en klass. De två andra tjejerna från min förra klass häll ihop o jag lärde känna två nya tjejer i klassen ist.
Jag gillade inte alls den här klassen. Jag kände mig utanför o passade inte in. Jag ville klara mig bra i skolan o de i min klass verkade inte alls ha samma målsättningar utan var bråkiga o stökiga under lektionen. Visst hade vi roligt men jag tror så här i efterhand att vi var väldigt olika allihop. I min klass fanns de då två killar som jag kom att rikigt hata. De var alltid på o pikade mig elelr kom med anspelningar. De kunde stå i korridoren o börja skratta högt o peka när man gick förbi. Jag kände mig rikigt mobbad men vågade aldrig berätta för någon. Ist gick jag hem o grät över hur illa behandlad jag kunde vara ibland. På den tiden såg jag ut som ett troll dessutom. Jag hade akne, räls tandställning och fula glasögon. Dessutom hade jag en hopplös frisyr. Men det blev det ändring på. i 8-9 när familjeproblemen började lösa sig ändrade även jag på mig. tandställningen försvann, glasögonen byttes till linser och håret klipptes kort, pojkigt o tufft. Jag vågade även stå på mig mer. För jag var så innerligt trött på de två mobbande pojkarna att jag sket blanka fasen i hur de betede sig mot mig. Jag gick ut 9 klass med bra betyg o rätt nöjd ändå.

Gymnasiet:
I gymnasiet splittrades väl de flesta vind för våg. Jag hamnade i en ny skola med en ny klass. Minns inte alls hur många vi var o orkar inte heller räkna efter. Två tjejer från min gamla klass hamnade i min klass. Men vi umgicks varken på högstadiet elelr i gymnasiet. Jag lärde ist känna en ny kamrat. (märk hur jag aldrig håller fats vid samma kompisar utan byter) gymnasiet var en fantastisk tid. Jag trivdes jätte mycket. Jag hade roligt o tyckte ofta att det man läste var intressant o på en behaglig svårighetsgrad. Jag hade dessutom lämnat mitt blyga jag bakom mig o var mycket sprallig, utåtriktad o glad. Hade dessutom fått en helt annan syn på pojkar o var väl mer elelr mindra kär i nån hela tiden. Blev ihop med min första kille under gymnasietiden. Jag slutade gymnasiet med hyffsade betyg o bestämde mig för o jobba ist för o plugga vidare.

Det var min skoltid det.