Den där med o springa.
Jejj va glad jag är. Mitt test med o springa funkade alldeles utmärkt. Började med uppvärmning som innebar rask promenad i 1 min. Sen sprang jag för glatta livet i 12 min. Sen långsma promenad i 2 min o sen rusade jag på i 12 min igen. Men fy helvete va jobbigt det var på slutet. Räknade fan sekunderna de sista tre minuterna bara för o stå ut. Det var riktigt jobbigt. MEN jag klarade det. Jag trodde inte jag skulel det. Och mindre än halvvägs in i del två av de där 12 min så var jag nära på o ge upp. Men jag kämpade vidare o det gick.
För många ses väl inte detta som någon vidare prestation. Men förmig som ALDRIG springer o som bara har sattsat på löpingen i ca en månad så är detta jätte stort. Jag ahr alltid varit emot löpning och har itne tyckt att det är skoj på nått sätt. Jag kan fortfarande inte ge mig ut o bara springa, inte ens jogga. Men den dagen borde komma den med. Ska bara lära mig inne på löpbandet först. Måste även skaffa ett par nya skor om jag ska ge mig på o springa utomhus o just nu så vill inte min ekonomi vara med om en sådan utgift. Dessutom känns det ltie meningslöst o börja ränna omkring ute nu med tanke på att snön skulel kunna dyka upp vilken dag som helst. Att ge mig ut o springa när det är snö, halt o dessutom kallt är defenitivt inte min grej så det tänker jag inte ge mig in på.
Min motvilja mot att springa började redan i grundskolan. Jag var lat o tyckte det var jobbigt. Sen fick jag problem med en häl o fick ha specialskor för att överhuvudtaget kunna vara med på gymnastiken i skolan. Att springa när det gör ont är ingen bra morot. Eftersom jag ogillade o springa rörde jag mig inte mycket i övrigt heller. Det gjorde at tmin kondis var lika med noll. Så när jag väl försökte fick jag håll. Jag fick håll både i magen men framförallt så visade sig ansträngningen sätta sig i en axel av någon märklig anledning. Jag fick svin ont o kunde inte springa för den skull. Så hela min skolgång upp i gymnasiet undvek jag att springa. Efter skolan var det inget som lockade att börjas med heller så jag gjorde det helt enklet inte.
Det är först nu när jag blivit så fascinerad av gå och räkna steg med stegräknaren som det här med o springa blivit en idé jag märker nämligen hur snabbt det gör skillnad och vilket annat resultat jag får om jag springer i jämförelse med om jag går. Jag började sakta men säkert öka tempot på löpbandet. När jag märkte att jag inte längre klarade av o gå i rikigt raskt tempo så ökade jag så att jag sprang ist.
När det då visade sig att jag varken fick ont eller håll så sporrade det mig till att fortsätta. I början klarade jag max 3 min innan jag höll på att dö av ansträngning. Min kondis var inte särkillt bra alls. Men jag märkte att jag orkade med på crosstrainern. Så jag ökade tempot o längden på den för o träna upp kondisen för o klara mer på löpbandet. Snart kunde jag springa i 5 min o sen var det itne långt kvar till 7min. Förra veckan höll jag min på 10min löpning.
Efter o ha hittat det här löpschemat på nätet o läst lite om hu man kan utveckla sitt springande testade jag då idag alltså o springa 2x12min. Resultatet vet du ju redan. Men fy fan va bra det känns.
För många ses väl inte detta som någon vidare prestation. Men förmig som ALDRIG springer o som bara har sattsat på löpingen i ca en månad så är detta jätte stort. Jag ahr alltid varit emot löpning och har itne tyckt att det är skoj på nått sätt. Jag kan fortfarande inte ge mig ut o bara springa, inte ens jogga. Men den dagen borde komma den med. Ska bara lära mig inne på löpbandet först. Måste även skaffa ett par nya skor om jag ska ge mig på o springa utomhus o just nu så vill inte min ekonomi vara med om en sådan utgift. Dessutom känns det ltie meningslöst o börja ränna omkring ute nu med tanke på att snön skulel kunna dyka upp vilken dag som helst. Att ge mig ut o springa när det är snö, halt o dessutom kallt är defenitivt inte min grej så det tänker jag inte ge mig in på.
Min motvilja mot att springa började redan i grundskolan. Jag var lat o tyckte det var jobbigt. Sen fick jag problem med en häl o fick ha specialskor för att överhuvudtaget kunna vara med på gymnastiken i skolan. Att springa när det gör ont är ingen bra morot. Eftersom jag ogillade o springa rörde jag mig inte mycket i övrigt heller. Det gjorde at tmin kondis var lika med noll. Så när jag väl försökte fick jag håll. Jag fick håll både i magen men framförallt så visade sig ansträngningen sätta sig i en axel av någon märklig anledning. Jag fick svin ont o kunde inte springa för den skull. Så hela min skolgång upp i gymnasiet undvek jag att springa. Efter skolan var det inget som lockade att börjas med heller så jag gjorde det helt enklet inte.
Det är först nu när jag blivit så fascinerad av gå och räkna steg med stegräknaren som det här med o springa blivit en idé jag märker nämligen hur snabbt det gör skillnad och vilket annat resultat jag får om jag springer i jämförelse med om jag går. Jag började sakta men säkert öka tempot på löpbandet. När jag märkte att jag inte längre klarade av o gå i rikigt raskt tempo så ökade jag så att jag sprang ist.
När det då visade sig att jag varken fick ont eller håll så sporrade det mig till att fortsätta. I början klarade jag max 3 min innan jag höll på att dö av ansträngning. Min kondis var inte särkillt bra alls. Men jag märkte att jag orkade med på crosstrainern. Så jag ökade tempot o längden på den för o träna upp kondisen för o klara mer på löpbandet. Snart kunde jag springa i 5 min o sen var det itne långt kvar till 7min. Förra veckan höll jag min på 10min löpning.
Efter o ha hittat det här löpschemat på nätet o läst lite om hu man kan utveckla sitt springande testade jag då idag alltså o springa 2x12min. Resultatet vet du ju redan. Men fy fan va bra det känns.
Kommentarer
Trackback
